Jag måste...

Har vart nere nu ett par dar,,,hatar d! Men E e i goda händer nu men det va mkt mkt nära att hon hade dött.

Jag satt o tänkte idag på mina 15 år, minns 1a gången jag blev inlagd på BUP...jag va så nära döden man kan komma, hade jag inte blivit tvångsinlagd o dit lurad så hade jag vart död nu. Det konstiga är att man ändå hamnar i samma skit igen, det är som om döden inte fanns precis runt hörnet. Man går ner i vikt man svälter man låser in sig i ano världen igen.

Jag har verkligen tröttnat på detta liv, jag kämpar som fan varje dag jag vet  att det e en lång resa, men fan jag ska vinna.. Jag har förlorat en gång o de va min dotter, o varför jo pga anon....o nu ska jag inte mista nåt mer i mitt liv...


Som en larv, utvecklas man och blir en vacker Fjäril

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0