rädd för mig själv!
Jag är rädd.....rädd för främlingen som sakta tar över min kropp.
Jag är rädd för vad den kan göra med mig, kan jag kontrollera de=?
Jag är så rädd för mig själv, vet ju inte vem jag är...vem är jag , o vem var jag?
Vågar jag ta detta steg nu...att verkligen se vem JAG är?...jag är rädd...så jävla rädd!!
Jag ville ju bli en annan person nån som omgivningen trivs med, nån som jag kan trivas med....men jag vet just nu inte vad som händer....vem Fan är främlingen i min kropp??
Jag Är så RÄDD!!!!!
Tror du jag vet hur du känner dig... Jag bröt ihop totalt här om morgonen, för ingenting kan tyckas, men sanningen är att jag var ute och gick och insåg hur jäkla rädd jag är för vad som håller på att hända. Känslan av att inte längre(hade väl knappast kontroll innan heller egentligen) ha kontroll över mitt mående... Det skrämmer!!! Det är helt sjukt egentligen att vi ska behöva vara livrädda för själva livet... Men så är det ju också en väldigt komplicerad sjukdom vi brottas med... Skönt att veta att jag inte är ensam om att vara så rädd. Kanske kan vi våga för varandra... Det är ju knappast anorexin jag vill lära känna när jag träffar dig(anon känner jag redan allt för väl) utan den underbara Lina som jag vet finns där innanför... Jag hoppas att detsamma gäller för dig, att det är Märta du vill fortsätta umgås med, inte anon. Jag tror liksom att vi kan hjälpa varandra att lära känna oss själva... Vet inte, vad tror du själv? Tycker mycket om dig och längtar tills jag får träffa Dig igen!! Stor kram och hoppas att du får en underbar dag!
Märta, det Är DIG jag vill träffa och inte anon...har fått nog av den!
Jag vet att vi kan hjälpa varann...vi får aldrig ge upp...fyfan Märta vi ska fix DETTA!!!!
