Trevlig Lördag!


Hej , hoppas allt är brA, själv är det bra. Träffade min Underbara Piff= Elin på lunch idag, det var ett tag sen vi satt och gjorde det, det var trevligt. Jag är verkligen glad att jag fått lära känna henne hon är en sann ängel. Lunchen blev Veg sushi..det var otroligt gott faktiskt, kan rekomenderas starkt=) Det som är härligt just med Elin är att man bara är, inga jobbigheter kring måltiderna osv.

Senare ikväll kommer det över en annan tjejkompis, och vi hade tänkt plugga ihopa, får se hur de går med 2 busfrön härhemma!!

Idag är det oxå Lördag och det betyder Lördagsgodis...jag ljuger väl om jag säger att jag inte tycker det är gott, för det är det!!

Sushi



Forsättning från förra blogginlägget:


Efter att ha sett det mesta på avd så hade jag verkligen nu fått nog. Jag utmande mig själv i så många saker, tex: Att äta snabbmat, en sån sak som alla gillar men som jag är rädd för, fick sån ångest och trodde jag skulle dö, de första gångerna, men jag var tvungen att fortsätta. Ett minna jag aldrig kommer att glömma är när jag fick som socialträning på avd att åka till Max burgar stället med en ur personalen, jag skakade som in i...det känndes mkt som om de ville straffa mig fast det var enbart för att  dem ville hjälpa mig. När vi stod i kön så va jag tvunen till att välja en meny...EN MENY, hamburagre, pommes och läsk...SHIIT va min första tanke hur ska detta gå nurå, har inte ätit sån mat sen jag var 10 år tror jag.

Jag hade fått maten framför mig och kände mig uttittad, fast det enbart var jag som stirrade på alla andra som verkligen njöt av maten.
Jag tog första tuggan, blundade vågade först inte tugga för att känna smaken...men Fan tänkte jag gud va gott, hur har jag inte låtit mig äta detta för...jävla anorexi. Men efter halva hamburgaren så tittade jag på vårdaren och sa: nu orkar jag inte mer..jag tror att jag ljög, jag vågade inte äta hela..hon sa just att titta på alla andra och se hur mkt de lämnar...tomt på nästan allas brickor.

Jag tvingade i mig hela burgaren , men lämnade sen pommesen, det vågade jag verkligen inte äta.
Anon blev arg på mig för att jag lyssnade på den friska sidan, överöste mig med en massa ångest, men sen den dan har jag vågat säga att Detta är gott utan att skämmas.

Den dan var nog oxå början på min riktiga kamp mot livet!!

Ha en underbar lördag, ciao angels//

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0