sommar uppehållet från avd....

Jag var överlycklig men samtidigt skräckslagen och otroligt rädd över sommar stängningen.
Hur skulle jag nu klara detta, har ju gjort detta innan och jag hamnade i skiten och i samma onda mönster igen.
Men jag skulle ta det som det kom ok hjälp hade jag runt omkring mig om det skulle behövas.
Jag åkte upp till mina föräldrar i uppsala de 2 1a veckorna, och vi skulle va lediga 6 hela veckor.

Det var jobbigt att åka upp till föräldrarna efter så lång tid och flera kg tyngre. De var ju vana vid en Lina som inte äter och nu så skulle jag helt enkelt börja äta igen. Jag var oxå rädd för alla andra kommentarer som vänner och bekanta skulle komma med.

Jag skulle försöka att inte ta allt på fel sätt, för det är man i denna sitts, om nån säger ohh va fräsch du ser ut då vänder man på det hela och tänker...shit de tycker jag är fet..tex...Jag vet att det är knäppt men det är sååå svårt.

Ibörjan funkade maten bra hemma, jag flöt med helt enkelt och det kändes bra. När jag sen åkte tillbax hem så var jag helt själv igen, jag hade så mkt fritid , blev rastlös och började se fel , ville att allt skulle va såå perfekt.
Min farfar dog plötsligt och vi stod varann nära, men han hann den senaste tiden enbart se mig i det sjuka tillståndet, jag hatade mig själv för att hans önskan inte hade slagit in, och det var mitt fel. Han ville helst av allt se mig pigg, frisk och må bra och det hann han aldrig. Så under tiden jag sörjde så orkade jag inte med maten och allt det andra som handlade om mig själv. Jag kände att nu måste jag ta hand om mina barn de ska må bra
och mamma hamnade sen på sjukhus och där önskade jag att det hade vart jag istället...det inträffade en massa saker, och då när stressen och just sådanna händelser inträffar så tar jag ut det över maten.

Det är nästan som alkholister, de dämpar sin ångest och allt var de kan vara just med alkohol..fast vi dämpar oss med att vara tomma i magen för då har vi kontrollen över allt i kroppen.

Men kunde jag njuta av sommaren nånting???

Ja det kunde jag faktiskt..när jag satt ute med barnen och åt min första glass det var en känsla som aldrig kan tas ifrån mig...

Love ANgels//

Kommentarer
Postat av: Märta

Hej finaste du!

Jag blir glad när du skriver att du faktiskt kunde njuta av glassen! Kanske kommer jag också, någon gång, att kunna göra det... Vi änglar borde ha en glassdejt i sommar. Det vore mysigt! glassdejt i stadsparken... Kram, kram. Du är underbar, bara så att du vet!

2011-01-20 @ 07:55:36
Postat av: Märta Du kommer att njuta av allt i livet en dag...ge aldrig upp bara

2011-01-20 @ 19:45:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0