everlina

Hej, Idag har jag inte alls vart på så jätte bra humör. Allt har bara var skiit. Mycket i huvudet just nu och det är jobbigt. Är så himla förbannad på min dotters pappa, hon ringer aldrig hör inte av sig, jag gör det varje dag..och sällan man får nåt svar, Jag orkar inte detta, men jag måste.

Imorrn är det prov i Historia, jag har redan gort den och fått Godkänt, men han sa att det skulle va kul om jag gjorde den en gång till, men inte för att prestera, men jag kan inte, ska jag göra nåt så ska det va bra...bläää vet inte va ja ska göra!!


Jag minns första tiden på Avd, jag orkade verkligen ingenting, minns när folk hälsade på och jag va inte enns närvarnade...var i min egen värld, orkade inte 5 min ens.
Mina inre organ var inte alls i ett bra skick, magen fungerade inte alls så jag hade ofta magkramper. Minns under en måltid en dag så svimmade jag mitt under den, fick åka iväg till akuten med ambulans och där var jag i timmar. Helt sjukt igentligen hur mkt man sabbar inuti sin kropp.
Mitt blodtryck var alltid lågt och man ville inte att jag skulle röka, men fan tänkte jag..den enda fria tiden ute va just när jag fick ta min cigg.

Läkaren på avd är en av de bäst bästa, ibörjan hatade jag han för jag inerst inne visste att allt de han sa stämde men hatade att nån sa det till mig. Jag var ju inte sjuk.

Jag kämpade för varje dag, alla tjejer där inne kom varann väldigt nära, ibland så var det livat och ibland en sån dyster stämmning...speciellt under alla måltider.
Det värsta var nog att se hur folk kunde komma undan med att gömma undan mat eller glo på en när man åt eller gämnförde mängden helt enkelt.

Hatade att alltid va iakttagen, kände mig som ett litet barn på dagis fast inlåst bakom stängda dörrar.

Vissa ur personalen var hur underbara som helst, medan vissa inte alls visste hur man skulle jobba där, de platsade absolut inte utan trodde fan att allt enbart handlade om maten och det fick mig att gå i taget. Fan de fattade ju INGENTING.

Men sen i juli månad så skulle de ha sommarstängt, och alla inne på avd hade ett så kallad sommar lov från avd, men absolut inte från sjukdomen, och det kan jag säga var otroligt pirrigt för mig, hur skulle jag nu klara detta??
Inga som vakade över mig ingen som sa till mig att sitta ner osv..

Frihet=rädsla

fortsättning följer...nu food time=( ciao angels