Ny vecka Nya Tag och ny energi!!


Hej Måndag idag och helgen har bara rusat förbi. Tycker Tiden och Hela livet rusar förbi, hinner inte blunda föränn det blir en ny månad och ett nytt år. Shit vad har jag gjort av mitt liv??
Idag var det en kort dag i skolan, gillar att inleda 1a skoldagen kort. Har börjat komma in mer o mer i klassen och jag trivs bra. Jag känner en ny energi ...konstigt eller?


Fortsättning från de förra inlägget nu:

Det var ons och jag var nervös över övergången till avd, ville men samtidigt inte, vafan hade  jag gett mig in i..Ville jag verkligen detta? Min friska sida JA medans min sjuka sida strävade emot. 08 Så sa jag till läkaren och personalen innan jag skrev ut mig själv: Ni ska aldrig mer se mig här...så 2år senare när man står utanför och ska ringa på IGEN..skakar jag av rädsla och nervositet. Kämdes att åter komma tillbax och visa att jag misslyckats. Jag ringde på tillslut och blev väl omhändertagen. Denna gång var jag mer moteverad men ännu mer rädd...inte rädd för att äta eller gå upp i vikt utan rädd för att jag själv tog tag i detta och sa HJÄLP JAG BEHÖVER HJÄLP NU!!!...jag är sjuk. Det är tro det eller ej det svåraste att just acceptera det för sig själv.

Min första måltid på avd blev ett helvete..50% på tallriken skulle ätas upp, det kunde typ va 1 ½ potatisbullar...och jag kunde knappt få ner en halv. Det slutade i ca 1-2 veckor att jag rusade ut gråtande utan att ha kunnat ätit upp hälften. Tillslut fick jag en varning om att åt inte jag upp allt så skulle rökningen dras in samt att jag skulle sondmatas. Jag bad o bönade att jag verkligen skulle ge allt och äta upp allt...Jag fattade inte att jag själv sa det.=)

Jag fick inte alls göra mkt under de första 3 månaderna där, fick sitta i rullstol pga jag inte skulle bränna all min energi, så när jag skulle ut o röka va det alltid nån som körde ner mig i rullstolen..det var som ett fängelse..allt detta för att man ska bli bra.!

Jag hatade varje vägning som gjordes varje måndag...man va tvungen att ha gått upp 1kg men det var enns värsta mardröm. Det konstiga är att jag blev lika ledssen som glad när jag gick ner som upp ivikt. Anorexia är 2 personer i en om man säger så...den kontrollerar och styr och man mår bra av det....tror man!
Jag hatar denna sjukdom hatar all tid den har tagit av mitt liv..

På avd denna omgång så kunde jag verkligen se vad sjukdomen va förnåt, det hela handlar inte om mat som de flesta "FRISKA" tror det är nåt mkt djupare nåt som inte alls går att förklara.

Maten är viktig i 1a stadiet då man måste få i sig näringen och stabilisera sin vikt för att sen kunna bearbeta det tuffaste och svåraste!...Men det fattar inte vi och vi vill nog inte tro det heller,,


Aja, nu ska jag vila detta tar mer av min energi än vad jag trodde. nu så fixar min stora grabb frukt till mig=)

KRAM// ANGEL


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0