everlina

Skön dag i skolan, slutade kl 12 så man hade egen tid,men jag fattar inte vad jag gör av den tiden. Jag var otroligt trött tex, det första jag gör när jag kommer hem är inte att vila, nej, utan storstädar...Barnen e på dagis och jag städar, måste fixa allting innan de blir hämtade. Jag  stressar igenom mig dagarna ibland, gör en massa måsten som igentligen kan vänta, men sjukdomen har fått mig till en stressknöl.

Jag vet inte hur detta ska gå, efter utskrivningen från dagvården har man ju mer friare val, en röst inom mig själv vill inte bli den friska, den vet inte hur den friska själen är, under så många år som sjuk, under en viss period nära döden, så vågar en del av mig fortfarande inte släppa den jäveln.

Jag e rädd, otroligt rädd. Jag minns när jag svimmade och jag kom till akuten, det första läkaren sa va: Herre gud på hur länge har hon inte ätit eller druckit nåt. Det var första gången när jag blev inlagd på bup. Hade jag verkligen inte kommit i den sekunden så hade jag verkligen inte funnits här nu. Men ändå har jag lite ano skit kvar...Men jag e envis, och med envishet hoppas jag väljer kloka val på rätt sätt!!

Jag läste lite ur min journal, hemskt va d..hur illa det verkligen var. Sen kan jag som e så klok, ge råd till andra patienter som jag borde lyssna på själv, men Fan jag kan inte d ibland, älskar att hjälpa andra när jag kan, men mig själv sätter jag sist i kön. Jag kan ju vänta, jag har iinte brått.

Jag har blivit sviken i mina år, av folk jag verkligen älskar o älskat, har alltid trott att det har vart jag som vart problemet, ändrat på mig, min personlighet, ja nästan på allt för att just bli accepterad...Hatar ytlighet, just de ordet har jag lärt mig i samband med dessa sjuka år. Vänner har vänt på ryggen, slutat höra av sig....o visst fan måste det bero på mig. Men den enda som aldrig lämnat mig ur sticket utan alltid har kommit mig närmare o närmare, och klistrat fast sig vid mig, det är min bästa vän och min värsta fiende ANOREXIAN!!!



Tack fina Fia för ditt behövda samtal imorse, jag behövde en spark i gumpen och pusch!!!

Nu ska jag ta en dusch, men vi ses snart igen...och ni får mer än gärna kommentera, jag blir inte arg för nåt!!!

kramar //