everlina

Hej igen har vart en sväng på Burlöv centrum med min äldsta son, det skulle va hans dag idag..
Han gick runt i alla affärer han ville in på BR va favvon..va där inne i 1 timma typ. Ont som fan fortfarande i tänderna gick jag runt där med han. Sen va det dax för lunch, va tror ni han ville ha om inte Mc donalds..Jag äter inte den maten..jag vill men vågar inte självmant riktigt att göra de, snabbmat för mig = 10kg upp. Jag vet att det inte alls stämmer, men sjukdommen säger det.

tillbax där ja avslutade innan...

Jag trodde ju att om jag nu gick ner i vikt och såg bra ut så skulle jag få han tillbax, men han brydde sig igentligen inte om det..14 år o jag flyttade ihop med han, mina föräldrar ville ju inte d , jag va ju bara 14 år gick i skolan som jag skolkade mer ifrån nu. Men vi bodde ihop i Uppsala jag hade nära till mina föräldrar så det va skönt, jag började mer o mer bli tränings tokig, kunde inte sitta still..jag kände att nu när vi flyttad ihop så skulle jag beetee mig mer vuxen. När jag blev 15 så ville han flytta ner till malmö igen..jag blev rädd men ville ju inte förlora han så jag flyttade med. Jag kännde mig otroligt ensam i en ny stor stad..kände ingen och jag sysselsatte mig med träning o städning..skolan gick jag i i ca 1 termin sen.

Jag lärde känna hans familj bra och mamman där bantade, hon va med i viktväktarna..jag fick för mig att det var ju normalt, alla bantar och ska se bra ut. Så jag blev mer o mer insatt i vad som var nyttigt.

När jag var 17 så blev jag gravid..jag kände mig då vilsen fan hur ska detta gå, jag hann ju inte enns va ungdom själv, men med tiden så såg jag det positivt i det hela, men mina hormoner ville inte jag fick avsmak av all slags mat, kunde inte enns gå in i köket, hatade doften av mat, så det enda jag fick i mig under graviditeten va frukter, grönsaker och vatten.
När lillflickan kom ut  gick jag ner 15 kg..o jag hade gått upp 6 7 kg med henne...jag började må sämre o sämre kroppsmässigt, kände mig fet o ful. Slutade amma helt för jag gick mer o mer i vikt..när hon va ca 8 månader blev jag tvånginlagd på bup...helvetet hade börjat och mitt liv togs ifrån mig.

Nu börjar historien om min kamp mot anorexian...