Början på Dagvården
Samma dag som jag skrevs ut från avd, slussades jag direkt in till en ny värld, nämligen dagvården. Det låg i samma byggnad och dörren bredvid. Kändes jätte konstigt att byta miljö. Dagvården går ut på att man är där vardagar förutom ons och lediga helger. Man är där från 8.30-15.00. Skillnaden där var att man var friare, dörrarna var inte låsta, man kunde ner o röka när man inte hade nåt på schemat.
Det var nu mitt riktiga arbete började, skulle jag verkligen klara detta, så mkt fritid så mkt möjligheter att skita i maten hemma. Men jag hade ju redan bestämt mig att faaan nu skulle jag klara detta, hur mkt jag ville stanna i vikt.
Men nu började jag klä mig mer i kläder jag aldrig skulle gjort innan, åtsittande kläder, helt sjukt.
Började bry mig mer o mer om mitt uttseende.
Minns specielt en dag , tror det var andra dagen på dagvården, en sjuksköterska kom in på dagvårdens korridor. Jag sa hej till honom, han stirrade på mig ett tag, blickade till och sen sa han: Lina e d du? Jag kände inte alls igen dig utan dina mjukiskläder=)..hahaha
Jag började trivas på avd, men jag saknade avd oxå, kändes konstigt att inte ständigt ha nån som vakar över en som en hök.
De som mest blev glada var nog barnen, de sa*: mamma ska du sova hemma varje dag nu`?..de blev super glada, Jag med=)
Jag började mer o mer prata med min kontakt person, jag vågade öppna mig mer men jag höll och håller fortfarande i det jobbigaste.
Alla underbara vänner man träffade på där oxå, en sak jag e glad över med denna sjukdom, och det har jag kommenterat innan oxå, men det är alla fina vänner man har fått, som förstår en.
Jag kan sakna att gå tillbaka till den sjukaste tiden, jag vet det är inte okej, men dels för all stöd jag fick och all ilska jag kunde få ur mig utan att nån tog illa upp.
Jag gick på dagvården från 4 oktober - 5 januari, sen började min svåra sak igen, SKOLAN!!!!!
Jag gick inte hela behandlingen på dagvården för att jag skulle börja studera igen, igentligen vågar jag inte säga om jag var eller är redo....
ha en skön kväll nu ska jag sussa!!!
Ciao Angels
Det var nu mitt riktiga arbete började, skulle jag verkligen klara detta, så mkt fritid så mkt möjligheter att skita i maten hemma. Men jag hade ju redan bestämt mig att faaan nu skulle jag klara detta, hur mkt jag ville stanna i vikt.
Men nu började jag klä mig mer i kläder jag aldrig skulle gjort innan, åtsittande kläder, helt sjukt.
Började bry mig mer o mer om mitt uttseende.
Minns specielt en dag , tror det var andra dagen på dagvården, en sjuksköterska kom in på dagvårdens korridor. Jag sa hej till honom, han stirrade på mig ett tag, blickade till och sen sa han: Lina e d du? Jag kände inte alls igen dig utan dina mjukiskläder=)..hahaha
Jag började trivas på avd, men jag saknade avd oxå, kändes konstigt att inte ständigt ha nån som vakar över en som en hök.
De som mest blev glada var nog barnen, de sa*: mamma ska du sova hemma varje dag nu`?..de blev super glada, Jag med=)
Jag började mer o mer prata med min kontakt person, jag vågade öppna mig mer men jag höll och håller fortfarande i det jobbigaste.
Alla underbara vänner man träffade på där oxå, en sak jag e glad över med denna sjukdom, och det har jag kommenterat innan oxå, men det är alla fina vänner man har fått, som förstår en.
Jag kan sakna att gå tillbaka till den sjukaste tiden, jag vet det är inte okej, men dels för all stöd jag fick och all ilska jag kunde få ur mig utan att nån tog illa upp.
Jag gick på dagvården från 4 oktober - 5 januari, sen började min svåra sak igen, SKOLAN!!!!!
Jag gick inte hela behandlingen på dagvården för att jag skulle börja studera igen, igentligen vågar jag inte säga om jag var eller är redo....
ha en skön kväll nu ska jag sussa!!!
Ciao Angels
Kommentarer
Postat av: Märta
Vet du vad änglavän? Det leder ingen vart att sitta och grubbla på om du är redo eller ej. Du har ju bestämt dig, eler hur? Har du väl bestämt dig så vet jag att du har tillräckligt mycket styrka för att klara detta oavsett om du känner dig redo. Lite som att typ byta om i bilen när du ska på fest för att du inte hann bli färdig. Skolan börjar nu och för att hänga med där så krävs det att du gör det här valet. Men precis som det går att byta om i en bil, fast det är trångt och jäkligt, så kommer du att fixa att ta kontrollen fast det svajar ibland!!! Jag tror på dig, och saknar dig jättemycket!!!
Trackback
