19.30


Hej igen, jag är fortfarande lite lost i detta med att blogga. Hoppas jag snart vänjer mig..det är lite som en dagbok men skillnaden e väl att andra kan läsa detta=)(

Min sjukdom har jag aldrig erkänt för mig själv föränn 2010.
År 2000 då jag tvångsinlades på bup blev allt ett helvete,,,jag kände mig lurad jag var ju inte sjuk , blev instängd med ett par andra som hade olika problem och jag kände mig totalt vilsen i den mikjön minns jag. Jag minns speciellt 1a måltiden där en helt jävla hög tyckte jag..men varför tvingade de hit mig. ? De som körde hit mig va, Min fd min dotters pappa alltså och hans föräldrar, jag var under 18år men mina föräldrar fick inget veta. De säger nu i efterhand att det va mitt val att inte tala om det för de , men det är bara skitsnack.

Jag var på bup i 8månader men under en tid där så kommer dotters pappa med ett papper och sa: skriv över vårdnaden på mig nu så får du tillbax den sen när du blir bättre..det är enbart för ...........skull. Helt borta som jag var då skrev jag under. Han grundlurade mig , året är nu 2011 och jag har fortfarande inte henne, ingen kontakt mer än på telefon. Hon är 10 år nu, och min sjukdom tog henne ifrån mig och det förlåter jag aldrig mig för.


2008 blev jag åter inlagd på en avd..ätstörningsavd i Lund..avd 33 som det kallades då.
Där blev jag oxå tvångsinlagd, och efter en gravidtet med min yngsta son..Jag hade vart så pass dålig under graviditeten att jag va tvungen att va på BB i 4 månader med dropp och vak.

Men han kom ut hel och välmående=)

Avd 33 hatade jag, det var en mardröm att komma dit, vak 24 timmar i början, sittande på en rullstol om man FICK gå ut och röka tex..regler hit o regler dit. Jag kände mig verkligen som en fånge. Jag hade ju inget val sen..jag såg mig aldrig sjuk men bara för att de sa det, läkaren och personalen så spelade man med..åt det som blev serverad, alla näringsdrycker...Ljög för alla och för mig själv att jag mår bra och har ju gått upp i vikt m.m..man är ju en sån bra lögnare, specielt mot sig själv.

Efter 8 månader där och flera kg tyngre blev jag utskriven, en sån befrielse. Jag började på folkhögskola och ville läsa upp alla ämnen i gjymnasiet, Jag trivdes bra det va härligt att va en i gänget.

Men sen längre fram så låste jag in mig själv i mig själv igen allt skit kom tillbax, jag hade ju sagt  upp kontakten med min psykolog så jag hade ju ingen som vakade över mig. Jag va fri o göra precis hur jag ville med mig o maten..När alla andra stack till matsalen för att äta lunch så gick jag in till data salen eller hade ursäkten att jag har redan ätit..det höll på ett bra tag, jag döljde allt så jävla bra.

Gråter nu när jag verkligen blickar tillbax till den tiden...15 år i anorexian...15 år av mitt liv bortkasstat!! Varför??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0